Stoppa pressarna!

Längs vägen från idé tills boken ligger där på handlardisken fattas många beslut. Meningar vänds från aviga till räta och bilder flyttas fram och tillbaka, illustreras om eller justeras i färg. Jag hoppas och tror att det är mer att göra första gången man gör en bok än de kommande gångerna, annars kanske efterklokheten kommer hindra mig från att göra det här igen.

Hade det inte varit för min fantastiska fotograf, den knivskarpa grafiska designern och den inspirerande illustratören hade jag nog gett upp för länge sedan. Istället kämpade jag och nu längtar jag alldeles obeskrivligt efter att få hålla boken i min hand. Samtidigt inser jag att det här jobbet förmodligen går att likna vid att föda barn. Det kittlar av nyfikenhet, det smärtar, det stressar, det får svetten att rinna och det är det roligaste och häftigaste jag någonsin gjort i mitt yrkesverksamma liv, likt förlossningarna i mitt privata. Och med den liknelsen vet jag att jag kommer vilja skriva och ge ut böcker om och om igen, så länge jag har trygga stöttepelare vid min sida.

Samtidigt inser jag den stora skillnaden som gör att jag stannat upp med barnafödandet men kan fortsätta med bokutgivningen. Det finns en återvändo och en möjlighet att sälja slut på lagret och lägga ner ett bokprojekt medan det biologiska föräldraskapet är på livstid. Jag kunde enkelt få tryckaren att stoppa processen och rätta min felaktiga fingersättning när mitt kritiska öga upptäckte ett stavfel kvällen innan plåtarna skulle tillverkas och tryckpressarna gå igång. Det gav mig en stunds paus och tid för reflektion om skillnaderna mellan karriären och det privata. I förlossningens ögonblick finns inte samma möjligheter att stanna upp - då är det bara att åka med och vara säker på att man varit klok i förväg. I yrkeslivet blir man klok som en bok om man lär av sina misstag och vågar stoppa pressarna när det behövs.