En dag med guldstjärna i kanten!
Jag skulle kunna titulera mig Hoppjerka med tanke på de utbildningar och jobbyten jag bär i ryggsäcken. Det skulle jag kunna göra, men jag har valt att inte göra det. Istället har jag paketerat mina erfarenheter och slagit in dem i vackra paket att lägga i säcken. Den där säcken som en gång ska knytas ihop och kallas min karriär.
Det ska inte stickas under stol med att jag blivit ifrågasatt i mina vägval både en, två och oändligt antal gånger. Och det är lika bra att jag erkänner att jag inte alltid vetat åt vilket håll jag varit på väg. Ändå har jag alltid varit övertygad om att jag samlat meriter som en gång ska kunna användas till någonting vettigt.
Kanske är jag där nu, där alla meriterna kommer till sin rätt och jag får göra allt det jag tycker är kul och är bra på. Jag hoppade förvisso hit och dit, irrade omkring och tog två steg tillbaka efter att ha tagit ett framåt. Och när jag läser på om vad hoppjerka egentligen står för så känner mig smått smickrad av dem som väljer att tillskansa mig benämningen.
Jerk kommer från fysiken och står för graden av förändring i acceleration. Enheten för jerk skrivs (m/s3) och används i konstruktionen av berg- och dalbanor men även i sport pratas det om mycket "jerk".
I mina öron har epitetet jerk haft något av en negativ klang, men tänka sig att det där är gammal och omodern skåpmat. Numera ges uppmuntran till den som söker utmaning, får värdefulla erfarenheter och lever fullt ut. Det behöver inte handla om att byta arbete, utan snarare om en livsinställning att söka utmaningar, upplevelser och förändring. Sådan har jag ju alltid varit och kanske var det snarare så att jag låg före min tid som tog lite längre tid på mig än många andra för att komma på vad jag ville bli när jag blev stor. Jag ska fundera på om det är en kul titel att komplettera visitkortet med - Hoppjerkan eller som
Tidningen PS! chefredaktör Maria Gerlofson skrev i sin krönika i september 2009 - En hett eftertraktad hoppjerka.
Jag minns ett samtal med en närstående för drygt ett år sedan. Jag kan fortfarande höra utlåtandet om att den som inte gjort sin karriär innan hon fyller 40 är för gammal för att göra någon karriär alls, ringa i mina öron. Själv var jag 36 och mitt upp i småbarnsåren; vetandes att det ännu väntar många veckors vårdande av sjuka barn, långa sommarlov och tidiga hämtningar på förskola och skola. Den kvällen gick jag till sängs med en malande stress inom mig. Lyckades jag inte inom fyra år skulle det vara för sent ...
Sen dess har det gått som tåget på sin räls. Frilansfirman blev förlag och första boken gavs ut, härliga känsla som binder ihop mitt skrivande med pedagogiken och marknadsföringen. Jag väljer ur korgen med samlade meriter när jag går framåt i kommunen med det som kallas
Uppdragsklubben. Lärdomarna från att ha jobbat nära politiker inom landstinget kommer till pass, säljerfarenheten från hotellbranschen är ovärderlig och jobbet som produktansvarig för trycksaksproduktioner är guld värd. Lärarerfarenheten och journalistens vana att hålla deadlines är ett måste och den absoluta kärnan är min förkärlek till det ideella arbetet. Inte minst tacksamheten till allt jag fick lära om mig själv och andra under tiden som anställd på Sveriges största kvinnojour
Alla Kvinnors Hus. Det var i mötet med fina kollegor, starka kvinnor och underbara barn i skyddat boende som jag växte upp och blev vuxen. Det var också där jag fick glädjen att möta en fantastisk inspiratör och en gåva till mänskligheten, Malin Jägstrand.
Hon halkade in i min verksamhet på kvinnojourens Barnjour, blev meddragen av en väninna som övertalade mig att låta Malin bedriva dramapedagogik över sommaren. Det blev några turer kring hennes existens i huset eftersom en sådan kräver dokumenterad utbildning. Men vi lyckades fortbilda och kringgå reglerna för att boendebarnen skulle få en stabil tillvaro och härliga dagar på sitt sommarlov och under min semester.
Och se det blev en smash hit och jackpot för mig, barnen, Barnjouren och Alla Kvinnors Hus. Malin blev uppskattad av mammorna och älskad av barnen och när vi väl fått in henne i verksamheten vägrade jag att släppa taget om henne. Efter en lång tids ideell insats lyckades vi tillslut få iväg en projektansökan till Allmänna Arvsfonden och det fantastiska hände. Istället för att bevilja vårt ettåriga projekt bad de oss söka för tre år på en gång, något som gav Malin möjlighet att deltidsarbeta med sitt dramaprojekt Nya förhållningssätt för barn som vuxit upp med våld och hot i familjen.
Själv hann jag föda barn innan hon kom igång, vara inne och gästspela på Barnjouren ett par månader och föda ytterligare ett barn, säga upp mig och läma min trygga anställning medan Malin jobbade på med sina dramapedagogiska tillfällen. Hon träffade barnen, hon mötte mammorna och utbildade volontärerna under tre års tid. Slutligen skrev hon en handbok i dramapedagogik som i första hand handlar om att möta barn på kvinnojour.
Jag kände mig som en svikare när jag lämnade Malin i sticket för att bli mamma och så småningom för att sätta ett företag till världen. Inte för att hon någonsin har antydit sig vara sviken, men det var ju ändå jag som lurade in henne i verksamheten, som skrev den där projektansökan och som peppade henne till att jobba på kvinnojouren.
Det har varit en fröjd att följa hennes arbete på distans, att höra om hennes erfarenheter och läsa hennes slutsatser och lärdomar. Sedan kanppt ett år tillbaka har texter bollats, vridits och vänts, strukits och lagts till. När det slutliga korrekturet lämnade förlaget för några veckor sedan kändes det nästan som om jag åter var ett med projektet och verksamheten på Alla Kvinnors Hus.
Därför är det en extra stor ära att vara förlaget som ger ut Malin Jägstrands bok Nya förhållningssätt för barn som vuxit upp med våld och hot i familjen. Det är på något sätt som att lägga ytterligare ett vackert paket av mina samlade meriter i säcken och det verkar som om just den här cirkeln är sluten.
Det känns helt okej hoppa omkring mellan vackra klappar, en knuten säck och slutna cirklar. När dagarna förgylls med fina relationer, skrivande, kreativt skapande och vackra böcker får de guldstjärna i kanten och sen får det bli hur det vill med en karriär efter 40!
.jpg)
.jpg)
.jpg)